Vår Dalslandstjur kommer inte att återfinnas i fanborgen när nationaldagen firas på Skansen i år. Efter snabb rundfråga till ett urval medlemmar bedömdes att vi blir för få deltagare. Vi har två fanor och behöver ett par avbytare för båda under processionen från Kungsträdgården till Skansen och inte minst under programmet vid Solliden då fanborgen står uppställd hela programtiden.
Sven Kajsten har meddelat arrangören att vi avstår från att deltaga i år, men att vi önskar kvarstå på inbjudningslistan inför nästa år.
Förra året nåddes vi inte av arrangörens inbjudan, som alla säkert minns. I år uteblir vi av annat skäl. Låt oss hoppas att vi kan återuppta den fina traditionen nästa år. Fanborgen är fattigare utan tjuren.
Fest blev det, men inte mycket till vår. Parken runt Ljunglöfska slottet hade börjat grönska men kyla och vind gjorde att den liksom utsikten över Mälaren mot Drottningholm bäst beundrades inifrån. Och inne i slottet var det lätt att trivas.
Vi var 27 medlemmar som först genomförde årsmöte (protokoll sänds ut efter justering), minglade en stund och därefter avnjöt en utmärkt buffé; all heder åt kockar och serveringspersonal! VD Rolf Lenstam gjorde en inspirerad presentation av byggnaden och byggherren Knut Ljunglöf, mer bekant som ”Snuskungen”. Båda är intressanta exempel på vad tiden runt förra sekelskiftet innebar vad gäller samhälls- och affärsliv, arkitektur, kultur och politik. Rolf gav också en guidad tur genom gemaken i denna ”sommarstuga” som han kallade huset. Det byggdes som sommarviste och representationslokal men får sägas väl förtjäna den nuvarande benämningen ”slott”.
Vid kaffet fick vi ett par historier av Mauritz Wallin, upplevda IRL som det heter. De var från senare tid än Snuskungens dagar men doftade av ärtor och varm punsch på ett sätt som väl stämde med den miljö vi satt i. Tack Mauritz!
Som en liten prolog hade vi fått en hälsning från en fiktiv Dalbo i Fjärran Östern som gärna hade velat vara med på vårfesten. Vi som var där förstår honom.
Det är Pressbyråmuséet på Strandbergsgatan, rakt under Essingeleden vid Hornsberg. Gillet fick vänta i drygt ett år för att få en besökstid. Den 5 mars var vi elva personer som möttes upp på adressen där vi bjöds på kaffe och kanelbulle i en Pressbyråbutik. Därefter slussades vi upp till museet på sjätte våningen där Folke Lundberg och Birthe Gabrielsson tog emot oss. Båda är djupt engagerade efter ett långt arbetsliv på Pressbyrån. Deras uppdrag är att hålla kulturarvet levande i kombination med forskning bland tusentals dokument. De informerade, visade bilder och inredningsdetaljer från företagets historia mellan 1906 och 1975. År 1976 särskildes Pressbyråns detaljhandel från distributionsverksamheten och Pressbyrån blev därmed en renodlad butikskedja med kiosker och butiker. Idag ingår Pressbyrån i REITAN SERVICEHANDEL SVERIGE AB. Allt startade 1906 då 59 tidningsutgivare gick samman och bildade AB Svenska Pressbyrån. Syftet var att säkerställa spridning av det fria ordet i Sverige. Den egna tidningsförsäljningen skedde genom tågombud och kiosker samtidigt som en distributionsorganisation skulle leverera tidningar över landet. Det började med ambulerande tidningsförsäljande pojkar som med en tidningsbunt under armen cirkulerade vid järnvägsstationer och på tågperronger. Snart fanns det också tidningsförsäljare på tågen, de kallades ”tågbud”. Det var killar i åldern 13 – 17 år. På 1950-talet blev flyg, tåg och bil rationella leveranslösningar till de nu 1 200 Pressbyråkioskerna samt till ca 16 000 andra försäljningsställen. På så vis blev Sverige ett av världens mest tidningsläsande folk. Det hände mycket på vägen fram till dagens Pressbyråer med sitt breda utbud av varor. Här några glimtar…. Många vykort har sålts med foton från stationer och andra attraktioner från städer och samhällen. 1932 etablerade Pressbyrån egen vykortstillverkning och snart kunde de erbjuda 16 000 olika motiv. Det såldes ca 40 miljoner vykort under denna tid. Pressbyråkioskerna skulle vara en prydnad i väntsalarna betonade Järnvägsstyrelsen. Namnkunniga arkitekter fick ofta uppdraget, bland dem ingen mindre än arkitekt Ragnar Östberg som ritade Pressbyråkiosken på Sundsvalls Central. (finns idag på Julita Gård.) På 1940 installerades konfektyrautomater. På 60-talet fanns 850 automater med frukt, choklad, tabletter, cigaretter, filmrullar och rakblad. Automaterna avvecklades 1976 på grund av inbrott och skadegörelse. Arbetskläder med stil och finess var också viktigt samtidigt som de skulle vara praktiska. Pressbyrån var också först med att starta Sveriges första glassfabrik och att sälja ”Hygienskt förpackad pinnglass”. Pressbyrån blev en förebild för många företag, snabba att ställa om och att hitta nya former och lösningar. Stort TACK till Folke och Birthe för ett intressant museibesök som gav oss inblick i en genuin svensk företagshistoria under 1900-talet. Ellionor Moberg
Nyss Kungliga Slottet, därpå landets hemligaste museum och nu snuskungens slott. Gillet söker sig till särpräglade miljöer i år. Knut Fredrik Ljunglöf satte pris på det goda livet och lät på 1890-talet bygga ett magnifikt sommarviste för rekreation och representation. Byggnaden kan uppvisa bl.a. eldstäder, takstuckatur, golvbeläggningar, utskurna trädetaljer, smidda och gjutna detaljer av metall, infällda målningar av Vicke Andrén, allt i original. Om vädret tillåter kan vi strosa i parken med sällsynta träd som lärkträd, silvergran, cypress, blodbok och kinesisk apel. Minglet börjar kl. 17, därefter årsmöte och vårfest.
Färdvägar: Tunnelbanans gröna linje mot Vällingby-Hässelby till station Islandstorget. Buss 113 mot Blackebergs gård, alternativt promenad ca 10 minuter. Vi kommer att ha bilar som kan erbjuda skjuts från T-Islandstorget. Uppge önskemål om skjuts vid anmälan. Med bil: Bergslagsvägen. I korsningen med Blackebergsvägen vid T-banestation Islandstorget ta av mot Södra Ängby. Följ Blackebergsvägen tills skylten ”Ljunglöfska slottet” visar vägen. Följ vägen tills du ser slottet på vänstra sidan.
Priset för välkomstdrink och buffé är 500kr per person, kraftigt subventionerat som vanligt. Drycker beställs och betalas på plats. Anmälan om deltagande sker till Rigmor Rosenqvist, rosenqvistrigmor@gmail.com eller telefon 070-8279921, gärna före 15 april. Betalning till Plusgiro 50656–8 eller via Swish till 0708279921 vid anmälan eller senast 18 april.
Göte Wilhelmsson avled på sin nittiofemårsdag 10 januari. Han var en profil i musikbranschen och inte minst i Gillet. Från debuten i radioprogrammet Barnens Brevlåda fram till sina sista dagar tjänade han Terpsichore, musikens musa, som utövande musiker och som framgångsrik producent. För artister som Monica Zetterlund och Sven-Ingvars var hans insatser avgörande:
”Det går inte att överskatta den betydelse Göte har haft för denna orkesters liv, både musikaliskt, professionellt och privat. En vägvisare med den ljuvligaste glimt i ögat en kan tänka sig. Ett musikaliskt geni”, skriver Sven-Ingvars.
Monica Zetterlund och Cornelis Vreeswijk skulle instämma om de kunde, liksom ytterligare många av våra framstående musikartister.
Göte hade absolut gehör, vilket han själv betecknade som en välsignelse och ett gissel. De musiker och sångare han arbetade med kände sannolikt likadant.
I Gillet var Göte en uppskattad ackompanjatör till våra julsånger och dansbandsledare vid fester. Man kunde både se och höra hur Gillets trummis Hans Forslund stimulerades av hans kapellmästarskap.
Göte hade den speciella humor som utvecklas i jazzkretsar och som kombinerar gott lynne med spetsig udd och Attisk sälta. Vi saknar en unik musikant och en god vän.
fick vi ta del av under besöket på Slottet på Alla Hjärtans Dag 14 februari. Vi blev efter ett par sena återbud 22 medlemmar och medbjudna Dalslandsvänner som fick ett par timmar laddade med intryck. Det första var väntat: En rigorös säkerhetskontroll i entrén som alla förstod vikten av. De senare intrycken var av andra slag. Vi togs emot av Förste Hovmarskalk Göran Lithell som berättade om hovets organisation och arbetssätt interfolierat med en presentation av sig själv, sin uppväxt i Fröskog och Åmål, sin utbildning och karriär inom UD och sitt nuvarande arbete. Det publika och det privata blev en helhetsbild som vi uppskattade att få och som gav upphov till många frågor. Göran var mycket tydlig med sin uppskattning av Dalsland som sin uppväxtmiljö och numera sitt Tusculum (även om det senare återfinns strax utanför landskapsgränsen vid Ömmeln). Efter stunden med Göran anslöt slottsguiden Per som fortsatte i den öppna och informativa anda som inlett besöket. Han gav oss en timmes rundvandring i representationsutrymmen inklusive Rikssalen och i slottets gästvåning. Övriga utrymmen var öppna för enskilda besök efter guidningen. Utöver att berätta om lokaler och föremål gav Per oss anekdoter och inblickar i dagens och forna dagars hovliv som gav anledning till både skratt och eftertanke. Vi uppskattade hans kunskap och hans fina berättarton. Gillet tackar Göran Lithell och övriga medarbetare för ett generöst och hjärtligt mottagande i samklang med temat för dagen ifråga.
Folkets present vid förra årets jubileum vävd efter Lars Lerins målning. Vi är fulla av beundran, så vacker.Rikssalen med landsskapsfanor, se Dalslandstjuren.Silvertronen som Drottning Kristina kröntes på, inklusive tronhimmel.Vackert blomsterarrangemang i trappuppgångenKonseljsalen med två stolar på kortändan, kungen och kronprinsessans platser.Dalslands Gillesbesökare i Spegelsalen.
Det blev en tapper skara på 12 medlemmar som samlades till adventskaffe på Södergården 1 december. Sena återbud pga. Covid, snöhinder mm reducerade antalet deltagare. Vi rymdes runt ett bord och kunde glädjas åt att samtalen omfattade alla och att ämnena fick den tid de behövde.
En inledande presentationsrunda öppnade för intressanta samtalsämnen, då det visade sig att vi hade fler och annorlunda gemenskaper än vi visste om. Stämningen var vänligt god och blev än bättre under en allsångsstund med Marie-Louise Wester vid pianot och Pelle Wester som försångare. Rigmor Rosenqvist hade tagit initiativet till ett nytt sånghäfte som blev ett uppskattat inslag.
Södergårdens hembakta kaffebröd efter glöggen bidrog som alltid till trivseln. Vi kunde nöjda önska varandra och absent friends en glad advent, en önskan som härmed sträcks ut också till övriga medlemmar.
Välkommen till Dalslands Gilles Adventskaffe på Södergården Götgatan 37, Stockholm (Blå salongen). Fredagen den 1 december 2023 kl. 14.30–16.30.
Glögg, Södergårdens traditionella adventskaffe med hembakt tilltugg, glam och gamman. Allsången leds även i år av Marie-Louise och Per Wester. Vinstdragning på entrébiljett som delas ut vid ankomst. (Obs. Ta inte med vinster.)
Kostnad: 150 kr
Betalning till Plusgiro 5 06 56-8 eller Swish 0708279921, Rigmor Rosenqvist tillhanda senast den 23 november. Meddela vid anmälan om ni önskar glutenfritt.
Det blev för få anmälningar, helt enkelt. Vi brukar vara mellan 30 och 40 deltagare på vår- och höstfester. Så icke denna gång. Styrelsen vill gärna veta vad i upplägget som inte attraherade. Var det tidpunkten? Var det lokalen? Var det för att vi inte hade inhyrd underhållning? Var upplägget för likt tidigare evenemang? Skicka gärna ett mejl eller SMS till klubbmästeriet (ellinor.k.moberg@gmail.com, mobil 073-0322693 eller sven@hilding.se, mobil 070-7948474) med information som hjälper oss att hitta attraktiva upplägg. Tack på förhand! Gjorda inbetalningar kommer naturligtvis att återbetalas per omgående. Snart kommer inbjudan till vårt traditionella adventskaffe. Vi hoppas få god uppslutning till detta tillfälle att träffas och trivas. Program för våren 2024 är på gång och kan distribueras när vi fått bokningsbekräftelser.
Med en ledsen suck och varma hälsningar, Ellionor Moberg och Sven-Harry Hilding
Medlemmar ur Dalslands gille i Stockholm har samlats för en sammankomst i det landskap där medlemmarna har sitt ursprung. Denna gång gjorde man besök på Tollebols kvarn utanför Åmål. Ellionor Moberg på Mötesplats Tollebol hälsade välkommen tillsammans med gillets åmålsbördige ordförande Sven Kajsten.
Dagen till ära var det sol och uppehåll under nästan hela besöket på kvarnen. Efter att man avnjutit kvarnens våfflor berättade Ellionor Moberg om kvarnens historia och om arbetet kring att forma det Tollebols kvarn är idag – en mötesplatsför alla åldrar. Därefter följde en guidad tur i och utanför kvarnen, stallet, museet och handelsboden och hade vädrets makter varit vänligare hade även smedjan och konstutställningen besökts.
Dalslands gille i Stockholm, som bildades 1916, vänder sig till alla dalslänningar i Stockholm med omnejd samt till alla som är intresserade av Dalsland. Förutom årsfest och julfest anordnar man flera återkommande träffar för att hålla kontakten med Dalslands levande.
Niklas Lindstrand
Medlemmar ur Dalslands gille samlade utanför muséet i Tollebol där det just hade gjorts inköp av bland annat olivoljor i handelsboden.
Bakre raden från vänster: Emma Åberg, Nybro, Per Wester, Järfälla (Åmål), Marie-Louise Wester, Järfälla, Lena Örtemark, Bengtsfors, Hans Forslund, Norrtälje (Åmål), Carl Magnus Pontén, Stockholm (Gustavsfors), Lars Moberg, Enskede (Tösse och Åmål), Christina och Sven Kajsten, Järfälla (Åmål).
Främre raden från vänster: Bo Schagerberg, Nynäshamn (Åmål), Berit Åberg Schagerberg, Nynäshamn, Hans och Ingrid Davidsson, Stockholm (Åmål), Eva Halling, Stockholm, Leif Danielsson, Lidingö (Åmål), Ellionor Moberg, Enskede (Tollebol) och Rigmor Rosenqvist, Solna (Snäcke, Ånimskog)Ellionor Moberg från Mötesplats Tollebol och Dalslands gilles ordförande Sven Kajsten hälsade välkommen och berättade inledningsvis innan lunchen lite kort om kvarnen och om gillet.Om bland annat Kupelisa som bodde med sina fyra söner i sin stuga strax intill kvarnen, berättade Ellionor Moberg för Dalslands gilles medlemmar.Inne i muséet fick deltagarna bland annat höra lagårdskatten Tolle berätta om livet på gården.Även i den nedre delen av kvarnen guidade Ellionor Moberg och berättade om den nuvarande hjulkvarnen som byggdes år 1875 och om när kvarnen elektrifierades.
