BRÅNASMEDEN, presenterad av Stefan Moberg vid Gillets höstfest 251108

Vill du se på Brånasme’n, 
Hvilken konstig secken en 
Han i denna världen blifvit? 
Läs då, hvad hans bror har skrifvit!

Han benämnes Brånesme'n, 
En maskin af skinn och ben; 
Ty från stortån upp till toppen 
Har han intet kött på kroppen.

Han är både skral och stygg 
Och en liten ynkerygg. 
Det finns ej en enda töcken 
Stackare uti vår socken.

Folkeskygg men buskedjärf 
Är han ock, till sitt fördärf. 
Som en hund han hufve't hänger. 
Som en folkond tjur han blänger.

Om du såge Brånesme'n, 
Hur han tyst i månesken 
Rundtomkring i skogen ströke. 
Trodde du dig se ett spöke.

Såg' du sme'n med brungult skägg 
Sitta vid en fähusvägg, 
Lik en rutten, brungul stubbe, 
Ropte du: »En tomtegubbe!»

Ginge han uti en dal 
För sig själf bland pil och al, 
Vid den silfverblanka bäcken, 
Tänkte du: »Se, där går näcken!»

Om han skulle, stygg och grå, 
Ensam vid en källa stå, 
Skreke du: »Hu då! Den busen! 
Den ser ut som källekusen.»

Men om du får honom se. 
Skall du ej försmädligt le. 
Tacka Gud, som bättre skapat 
Dig än sme'n, som du begapat!

BRÅNASMEDEN – Faksimil

ADVENTSKAFFE 2025

AFSKEDSSÅNG VID DET GAMLA ÅRETS (1878)AFRESA.

Ödmjuka tjänare! Törs jag fråga Min herre, om det är sanning, att Han är så dristig och vill sig våga Ätt resa bort klockan tolf i natt? Då är min herre ej rädd för spöken, Som andre gamla, de dumma öken; Men kallt, hu hu! blir det nog ändå. Att midnattstid fara härifrå.

Den lilla räkningen oss emellan Bör granskas, innan min herre far; Förty det händer ju mycket sällan. Ätt klart i minnet man allting har. Jag har fått kläder och daglig föda Och äfven tämligen vacker gröda. Jag kommer tunntalet ej ihåg; Men minns dock: femtio tunnor råg.

Och herrn betalte mig bra för rågen Och bra för kornet och hafren med; Jämväl för blocken ur timmerskogen; Men fasligt lite för ris och ved. Och ladugården, den gamla, täckte Min herre väl — så långt halmen räckte. Ett halmskjul äfven min herre byggt Och det så lämpligt och tätt och snyggt.

Och likaledes min lilla stuga Ett golf så vackert och fint har fått; Ett golf, som riktigt må heta duga, Ty mina töser där dansa godt. Jag själf, fast numera stel i bena, Har ändå stundom god lust att skena. Utöfver golfvet i svängevals. Jag tror, det skadade intet alls.

Vårfest 2026

BRÅNASMEDEN, presenterad av Stefan Moberg vid Gillets vårfest 260424

Vårsång

Se, huru härligt den lifvande solen
Strålar i verldsrymdens ljusblåa sal!
Se, hur naturen kring nordliga polen
Vaknar och dricker ur ljusets pokal!
Frigjorda floden nu sjungande dansar
Raskt emot målet, det djupblåa haf.
Jorden, en solbrud, med blommor sig kransar,
Blommor, dem brudgummen nyss henne gaf.

Nyfödd, förklarad och härlig naturen
Nu, lik ett Eden, för menniskan står.
Kärlekens engel, i himmelen buren,
Födes på jorden af solsken och vår.
Hör, huru orrarne spela i skogen
Jublande kärlekens vårvisor opp!
Hör, huru dufvan, i kärleken trogen,
Kuttrar för makan sitt längtande hopp!

Glädtigt den sorlande vårbäcken hoppar;
Lärkorna drilla der uppe i skyn;
Trastarne sjunga i granarnes toppar;
Änderna snattra å sjövikens bryn.
O! hvilken salig förvandling på jorden!
Värme för vinter och blommor för snö!
Kunna vi önska oss bättre? Är Norden
Nu ej en verklig lycksalighets-ö?

Se vill jag åter den sköna naturen;
Skåda dess jubelfest ännu en gång;
Blicka dit upp i den ljusa azuren;
Lyssna till fogelns melodiska sång;
Känna, hur Zefir på kinden mig smeker,
Andas den lifskraft, som doftar deri;
Småle, då fjäriln med rosorna leker.
Låtom oss njuta på samma sätt vi.