Tom Alandh in persona 25 mars 2025

På temat ”intressanta människor med anknytning till Dalsland” träffade vi 25 mars dokumentärfilmaren Tom Alandh. Han har gjort mer än 100 dokumentärfilmer och förärats åtskilliga priser genom åren, däribland Stora journalistpriset 1987, Hederspriset vid Kristallengalan 2011, Lukas Bonniers stora journalistpris 2017, KTH:s stora pris 2020.

Blå salongen i Södergården var fullsatt inför träffen med Tom och medlemmarnas förväntningar under den inledande fikastunden var uppenbara.

Tom visade sig vara lika uttrycksfull i samtal som i sina filmade dokumentärer. Han delade generöst med sig av minnesvärda episoder från inspelningar och sammanträffanden med människor. Det persongalleri som byggdes upp under samtalet kunde slå det mesta av kändispressens prestationer på området och omfattade därutöver intressanta människoöden långt från berömmelse och kändisskap.

Journalistisk etik var ett återkommande tema. Tom identifierar sig som journalist och skribent lika mycket som filmare och uppehöll sig vid textens betydelse. Han nämnde till exempel att han ser Ingmar Bergman som bättre författare än regissör och Erland Josefsson som bättre författare än skådespelare. Med tanke på dessa herrars prestationer som regissör respektive skådespelare är det ett lysande betyg på deras skrivna alster!

Med programmet Tack och hej! avslutade Tom den långa serien av dokumentärer i SVT. Manus och annan dokumentation från produktionen omfattar 54 pärmar som nu finns på Kungliga biblioteket. ”Där kan man börja” blev svaret på frågan hur man gör en dokumentär om Tom Alandh.

Vi som deltog i medlemsträffen kände att vi fått möta en generös och personlig berättare som gett oss intressanta inblickar i en speciell nisch inom journalistiken. Våra tack blev många och varma.

Nationaldagen 6 juni 2025

Vi har fått inbjudan att gå med i festtåget på nationaldagen 6 juni. Det är en fin promenad
från Kungsträdgården till Solliden på Skansen. Mycket folk är ute och hejar, fotar och
filmar, vilket är positivt för många organisationer som i likhet med Gillet inte syns så ofta i
offentligheten.

Festtågets deltagare får gratis inträde till Skansen och bra sittplatser på Solliden. Fanbärare
förutsätts stå i fanborgen. Vi kommer att försäkra oss om att få ha avbytare i det jobbet.
Föreställningen är ganska lång.

Vilka artister som kommer att uppträda vet vi inte. Men vi vet att publiken är kändistät:
kungahuset, regering, riksdag, partiledare, diplomatiska kåren och andra honoratiores.

Svar på inbjudan ska lämnas senast 25 april. För att tacka ja behöver vi veta mer om vilken
anslutning vi kan få i detta fina tillfälle att träffas och samla på oss gemensamma minnen.

Meddela till sven@hilding.se, gärna före 7 april om du vill delta i festtåget och om du
vill vara fanbärare.

Vi hoppas på stark representation från Dalslands Gille och fint väder.

Reportage från Dalslands Gilles besök i Tössebageriet

En härlig sensommardag den 28 augusti samlades 23 medlemmar från Dalslands Gille utanför Tössebageriet på Karlavägen 77.

Ägare, konditor och bagare Mattias Ljungberg välkomnade oss in bakom kulisserna i själva bageriet. Mattias har drivit Tössebageriet sedan 1996. Han har vunnit den prestigefyllda titeln Årets konditor flera gånger. Mattias är mån om att driva Tössebageriet i samma anda som grundare Helga Södermark, dotter till prosten Freudental i Tösse församling, söder om Åmål. Helga satsade, trots varningssignaler under krigsåren, på genuina råvaror som smör, grädde och finaste vetemjölet. Hon lär ha sagt ”Här på Tössebageriet skapar vi bakverk, vi producerar inte”. Bageriet startade den 18 november 1920 på denna adress. Helga var då nyutexaminerad skolkökslärarinna från seminariet i Uppsala.

Konditoryrket är ett hantverksarbete som kräver en exklusiv grundutbildning och därefter många års träning och vidareutbildning i branschen. Idag finns det 15 anställda och 2 praktikanter i Tössebageriet. I bageridelen sätter man degar av olika slag, jäsdegar till bröd och bullar, smördegar till tårtor, bakelser och wienerbröd, mördegar till bottnar och kakor. Man rullar, trillar och kavlar. Här finns ett brett sortiment av småkakor från Helgas receptbok från prästgården Tösse. Allt säljs färskt och därför bakas det kakor flera gånger i veckan. Det finns en speciell kaka som kallas S-kakan (från ordet Tösse) hämtad direkt från Helgas receptbok. Tössebageriet är idag vida känt för sina semel-wraps och fluffiga mousse-tårtor. Sort tack till Mattias för hjärtligt mottagande och inspirerande information.

Studiebesöket avslutades med gofika i solskenet på uteserveringen vid Karlavägen.

Det årliga sommarbesöket i Dalsland

Den 12 juli, mitt i Bluesen, mötte 14 medlemmar från Dalslands gille upp vid Tollebols kvarn. Vi samlades nere vid fallet där ett lunchbord var dukat för oss.

I väntan på lunchvåfflor gick vi laget runt och presenterade oss. Två gamla stammisar hade anslutit sig. Det var Alf och Kerstin, Alf från Brålandaslätten och Kerstin från Halland, så roligt. Ordförande Sven Kajsten med fru kom resande med bil från Stockholm. Per Wester med gäster samt Hans Forslund, Niklas Lindström och Lena Örtemark fanns på plats. Ellionor och Lars Moberg hälsade alla välkomna till Kvarnen.

Efter lunchen gjorde vi en rundvandring på Mötesplats Tollebols kvarn. Området har anor från medeltiden. En plats som enligt Landsarkivets skrifter är väl värd att bevara.

Kanske var det kyrkans män som installerade en kvarn vid fallet. Det sammanfaller i tid med när Edsleskog tegelkyrka uppfördes. Det finns en mjölnarlängd på dörren inne i Kvarnen. Den förste nedtecknade mjölnaren som nämns är från 1700-talets början. De sista mjölnarna var tre generationer

Karl-Fredrik Andreasson, Ville Karlsson och Ove Karlsson. Kvarnen tillhörde prästgården Tollebol men köptes 1963 av Åmåls kommun som då hade planer på att bygga en kraftstation på plats. Det blev inget med den satsningen och kvarnen med smedja och stall började förfalla. 1990 bildades Åmåls västra byalag. Byalaget ville restaurera och vårda kvarnen och omgivningarna. Så är det fortfarande.

2017 lämnade byalaget och Åmåls kommun in en ansökan om EU-bidrag för landsbygdsutveckling, ett s.k. Leaderprojekt. Ansökan beviljades och en upprustning av hela mjölnarbostället med kvarn, smedja, ladugård, jordkällare och stuga genomfördes. Mötesplats Tollebolskvarn invigdes sommaren 2018. Besöket på Kvarnen avslutades med Bluesunderhållning från scenen ”Mjölkbordet”.

Dalslands Gilles medlemsgrupp fortsatte in till Åmål för ytterligare ett besök i hembygden.

Per Enger välkomnade oss och bjöd på eftermiddagskaffe i källarvalven i Engersgården på Södra Ågatan. Gården byggdes under 1700-talet. Den är belägen vid Gamla kyrkan och har 3 minuters promenad till bad, gästhamn och torg. Per berättar gårdens historia och de unika källarvalven med namnteckningar från över 300 gäster. Per har i en bok sammanställt gästernas livshistorier, var och en med sin unika berättelse. Gården är varsamt restaurerad av Per Enger med familj. I salongerna finns bl.a. konst av kända Dalslandsmålare. Gården kommer att förvaltas av familjen också framöver. En klenod i kvarteren runt Gamla kyrkan och Plantaget, Åmåls gamla torg, med Dahlgrensgården och Vågmästargården vid Åmålsåns utlopp i Vänern.

Ellionor Moberg

ANNORLUNDA ADVENTSKAFFE

Till årets adventskaffe på Södergården hade vi inbjudit Victor Estby, verksamhetsledare för Dalslands Bokdagar, att berätta om denna framgångsrika kulturgärning. Det gjorde han i dialog med Ellionor Moberg inför 30 deltagare i den fullsatta Blå Salongen. Bokdagar i Dalsland är ett varumärke som används av huvudmannen Dalslands Litteraturförening för ett brett spektrum av verksamheter: festivaler, författarträffar, skrivarkurser, skrivarstipendier mm. Organisationen består av styrelse, en anställd och ett sjuttiotal frivilliga krafter. Victors redogörelse väckte stort intresse. Föreningen fick under adventskaffestunden ett antal nya medlemmar.

Ett annat profilerat inslag var ett kåseri framfört av medlemmen Stefan Moberg på temat snö i Åmål i december. Barndomsminnen från vådlig kälkåkning på Kyrkberget beskrevs med innerlig humor. (I rättvisans namn ska sägas att han även återgav minnen från Säffle med samma känsla). Kalamiteter i den gamla repliften i Högheden hade med åren blivit glada minnen som möttes av medkännande skratt bland åhörarna. Stefan visade sig kunna behandla barndomsminnen i kåseriets form med säker tonträff och känslig balans mellan humor och nostalgi. Vi som deltog uppskattade det mycket.

Fick vi något mer till livs? Ja, naturligtvis Södergårdens traditionella glögg, kaffe, lussebullar mm och inte minst julsånger till ackompanjemang av Marie-Louise Wester och med Gillets baryton Per Wester som allsångsledare.

Det fanns empati i rummet när vi avslutningsvis önskade varandra glad advent och gick ut i snöfria Stockholm.

HÖSTFEST MED SOMMARMINNEN

Vi var närmare 30 medlemmar som den 19 oktober samlades till höstfest igen i de välbekanta lokalerna i Oscarshemmet. Höstlig dukning med färgriktiga attribut inklusive dekorativ höstfrukt mötte blicken vid ankomst, de tre rätterna på menyn följde samma årstidstema och vinerna, valda av Leif Danielsson och Eva Halling, träffade som vanligt helt rätt i smakerna. För kvällens kökslogistik svarade den rutinerade besättningen Ellionor, Liliana, Eva och Leif.

Vi fick hjälp att sjunga in hösten av trubaduren Tommy Danebo som hade valt låtar av Dan Andersson, Stig Olin med flera. Med så kända texter lockades vi till allsång, vilket förhöjde stämningen ytterligare. Några låtar hade sommartema, vilket gav en nostalgisk touche till stämningen.

Anne-Marie och Per Enger kom resande från Åmål, ett välkommet besök. Per gav en lägesrapport från bygden och hade en och annan kritisk kommentar till situationen och dagens lokala politiker. Han påminde oss också om unika och intressanta turistmål i Dalsland som inte marknadsförs med framgång. Vi kunde konstatera att det finns fina utvecklingsmöjligheter på många fronter.

I förnöjsam stämning skildes vi åt i höstkvällen.

Nästa träff är adventskaffet den 29 november. Utöver det vanliga programmet med glögg, kaffe och julsånger kommer då Viktor Estby, verksamhetsledare för Dalslands bokdagar, att berätta om nutid och framtid för de så uppskattade bokdagarna. Save the date, som det heter på nusvenska. Separat inbjudan kommer.

INGEN DALSLANDSTJUR PÅ SKANSEN

Vår Dalslandstjur kommer inte att återfinnas i fanborgen när nationaldagen firas på Skansen i år. Efter snabb rundfråga till ett urval medlemmar bedömdes att vi blir för få deltagare. Vi har två fanor och behöver ett par avbytare för båda under processionen från Kungsträdgården till Skansen och inte minst under programmet vid Solliden då fanborgen står uppställd hela programtiden.

Sven Kajsten har meddelat arrangören att vi avstår från att deltaga i år, men att vi önskar kvarstå på inbjudningslistan inför nästa år.

Förra året nåddes vi inte av arrangörens inbjudan, som alla säkert minns. I år uteblir vi av annat skäl. Låt oss hoppas att vi kan återuppta den fina traditionen nästa år. Fanborgen är fattigare utan tjuren.

Vårfesten 2024

Fest blev det, men inte mycket till vår. Parken runt Ljunglöfska slottet hade börjat grönska men kyla och vind gjorde att den liksom utsikten över Mälaren mot Drottningholm bäst beundrades inifrån. Och inne i slottet var det lätt att trivas.

Vi var 27 medlemmar som först genomförde årsmöte (protokoll sänds ut efter justering), minglade en stund och därefter avnjöt en utmärkt buffé; all heder åt kockar och serveringspersonal! VD Rolf Lenstam gjorde en inspirerad presentation av byggnaden och byggherren Knut Ljunglöf, mer bekant som ”Snuskungen”. Båda är intressanta exempel på vad tiden runt förra sekelskiftet innebar vad gäller samhälls- och affärsliv, arkitektur, kultur och politik. Rolf gav också en guidad tur genom gemaken i denna ”sommarstuga” som han kallade huset. Det byggdes som sommarviste och representationslokal men får sägas väl förtjäna den nuvarande benämningen ”slott”.

Vid kaffet fick vi ett par historier av Mauritz Wallin, upplevda IRL som det heter. De var från senare tid än Snuskungens dagar men doftade av ärtor och varm punsch på ett sätt som väl stämde med den miljö vi satt i. Tack Mauritz!

Som en liten prolog hade vi fått en hälsning från en fiktiv Dalbo i Fjärran Östern som gärna hade velat vara med på vårfesten. Vi som var där förstår honom.

Dalslands Gille besöker Stockholms mest hemliga museum

Det är Pressbyråmuséet på Strandbergsgatan, rakt under Essingeleden vid Hornsberg.
Gillet fick vänta i drygt ett år för att få en besökstid.
Den 5 mars var vi elva personer som möttes upp på adressen där vi bjöds på kaffe och
kanelbulle i en Pressbyråbutik. Därefter slussades vi upp till museet på sjätte våningen där
Folke Lundberg och Birthe Gabrielsson tog emot oss. Båda är djupt engagerade efter ett
långt arbetsliv på Pressbyrån. Deras uppdrag är att hålla kulturarvet levande i kombination
med forskning bland tusentals dokument. De informerade, visade bilder och
inredningsdetaljer från företagets historia mellan 1906 och 1975. År 1976 särskildes
Pressbyråns detaljhandel från distributionsverksamheten och Pressbyrån blev därmed en
renodlad butikskedja med kiosker och butiker. Idag ingår Pressbyrån i REITAN
SERVICEHANDEL SVERIGE AB.
Allt startade 1906 då 59 tidningsutgivare gick samman och bildade AB Svenska
Pressbyrån. Syftet var att säkerställa spridning av det fria ordet i Sverige. Den egna
tidningsförsäljningen skedde genom tågombud och kiosker samtidigt som en
distributionsorganisation skulle leverera tidningar över landet. Det började med
ambulerande tidningsförsäljande pojkar som med en tidningsbunt under armen cirkulerade
vid järnvägsstationer och på tågperronger. Snart fanns det också tidningsförsäljare på
tågen, de kallades ”tågbud”. Det var killar i åldern 13 – 17 år.
På 1950-talet blev flyg, tåg och bil rationella leveranslösningar till de nu 1 200
Pressbyråkioskerna samt till ca 16 000 andra försäljningsställen. På så vis blev Sverige ett
av världens mest tidningsläsande folk. Det hände mycket på vägen fram till dagens
Pressbyråer med sitt breda utbud av varor. Här några glimtar….
Många vykort har sålts med foton från stationer och andra attraktioner från städer och
samhällen. 1932 etablerade Pressbyrån egen vykortstillverkning och snart kunde de
erbjuda 16 000 olika motiv. Det såldes ca 40 miljoner vykort under denna tid.
Pressbyråkioskerna skulle vara en prydnad i väntsalarna betonade Järnvägsstyrelsen.
Namnkunniga arkitekter fick ofta uppdraget, bland dem ingen mindre än arkitekt Ragnar
Östberg som ritade Pressbyråkiosken på Sundsvalls Central. (finns idag på Julita Gård.)
På 1940 installerades konfektyrautomater. På 60-talet fanns 850 automater med frukt,
choklad, tabletter, cigaretter, filmrullar och rakblad. Automaterna avvecklades 1976 på
grund av inbrott och skadegörelse.
Arbetskläder med stil och finess var också viktigt samtidigt som de skulle vara praktiska.
Pressbyrån var också först med att starta Sveriges första glassfabrik och att sälja
”Hygienskt förpackad pinnglass”.
Pressbyrån blev en förebild för många företag, snabba att ställa om och att hitta nya
former och lösningar. Stort TACK till Folke och Birthe för ett intressant museibesök som
gav oss inblick i en genuin svensk företagshistoria under 1900-talet.
Ellionor Moberg