Tisdagen den 9 december 2025 kl. 14.00–17.00 Traditionellt adventskaffe med glögg och tilltugg. Allsången leds även i år av Marie-Louise och Per Wester. Lotteri. (Obs. Ta inte med vinster men gärna kontanter för köp av lotter, à-pris 20 kr)
Kostnad: 150 kr
Släkt och vänner är välkomna. Bindande anmälan senast den 2 december 2025 till rosenqvistrigmor@gmail.com eller tel. 0708-279921. Meddela vid anmälan om ni önskar glutenfritt. Betalning vid anmälan antingen till Plusgiro 5 06 56-8 eller Swish 0708279921
Vi blev 29 deltagare som träffades i Oscarshemmets numera välbekanta festlokal. Inte bara lokalen var välbekant: Dukningen, signerad Ellionor Moberg och Eva Halling, var lika höstvacker som vanligt, buffén från Helenas Catering blev lika lovordad som vanligt, Leif Danielssons val av drycker stämde som vanligt överens med rätternas smaksättning och deltagarnas önskemål, och Liliana Blag skötte logistiken med sedvanlig bravur. Detta lade grunden till en riktigt trevlig kväll som fick något av lyrik över sig.
Det framfördes en prolog med motiv från vår fiktive landsman som är fast borta i Asien och längtar till Dalsland konstant. Han har på sistone hamnat i halsbrytande äventyr innefattande spionage på hög nivå. Omständigheterna återges i två sonetter under fliken Litteratur på denna hemsida.
Stefan Moberg gjorde en uppskattad presentation av Brånasmeden (klockargossen, bonden, smeden, skalden Johannes Olsson från Järns socken) inklusive ett urval av hans dikter. Stefans inlägg bidrog till kommentarer och diskussioner vid borden om landskapets övriga författare och om provinsiellt präglad diktning i allmänhet. (Den förste hembygdsdiktaren i Sverige anses vara Gunno Dahlstierna, född 1661 i Örs socken. Han har gett namn åt gymnasiet i Mellerud. Kanske av intresse för nästa fest, Stefan?). Dikterna hittas under Litteratur – Dikter.
Så det blev som vanligt: Vi hade en trevlig rumslig närvaro i Stockholm och en uppskattad mental samvaro i Dalsland.
18.00 -18.30 Välkomstdrink, mingel 18.30 Buffé signerad Helenas Catering (en varierad buffé med helstekt mangolax, chiliribs med rökig melonsallad, limekyckling med papayasallad, potatissallad med sockerärtor och sparris, färsk babyspenat, getostpaj, Serranoskinka, smör, bröd, något sött till kaffet)
Underhållning: Egengenererade korta inslag mellan buffébesöken.
Den lokala förskriften att musik och annat som kan störa nattron helst upphör 21.00 gäller fortfarande. Vi respekterar detta och övergår till tystare aktiviteter. Vi stannar så länge vi önskar för att umgås, tömma baren eller vad som eljest kan locka.
Medlemspriset för välkomstdrink, buffé och underhållning är 350 kr per person, rejält subventionerat som brukligt är. I priset ingår två glas rött eller vitt vin med eller utan alkohol, alternativt två öl med eller utan alkohol plus sodavatten eller motsvarande. Tarvas mer vin vid borden kan det inhandlas för 40 kr/glas. Ta gärna med kontanter för detta ändamål.
Anmälan om deltagande sker till Rigmor Rosenqvist, rosenqvistrigmor@gmail.com eller telefon 070-8279921, senast 25 oktober.
Betalning till Plusgiro 50656–8 eller via Swish till 0708279921, vid anmälan eller senast 30 oktober.
Den 9 juli mötte 14 medlemmar från Dalslands gille upp vid Snarhögsgården i Snarhögsparken. Parken ligger lite anonymt mitt emot Åmåls djuphamn på vägen ut mot Örnäs camping. En årlig plats för midsommarfirande i staden.
Margareta Nilars, ordförande i Åmålortens Hembygdsförening, hälsade oss välkomna och berättade om parken och alla tretton hus som finns där, ett litet Skansen. Först på plats år 1909 var det hus som nu kallas kapellet. Själva Snarhögsgården är en gammal dalsländsk gård med anor från 1700-talet. Då en parstuga som byggdes på med en övervåning under 1840-talet. Gården var belägen i Laxarby, ett par mil väster om Åmål. Knappt hundra år senare såldes gårdshuset och tillhörande visthusbod till Åmål och plockades ner, varje bräda märktes. Båda byggnaderna återuppfördes på dess nuvarande plats i parken. Huset är idag fullt möblerat med många vackra skåp, matbord, stolar och mycket mer. Köket är placerat mitt i huset, väl utrustat för att betjäna gårdens folk med mat från morgonmål till ”merafta” och kvällsmål. En kort rundvandring till de övriga byggnaderna gjordes.
Sällskapet fortsatte därefter till Hembygdsmuseet på Hamngatan 7, mellan Gamla kyrkan och Vänern. Byggnaden är ett gammalt hamnmagasin från slutet av 1700-talet. Museet minner oss om sekelskiftet 1900 och fram till 1960-talet. Det är fyllt med allt från lägenhetsinredningar, leksaker, skrädderier, skomakarverkstad, handelsbod och inte att förglömma kreationer från Ateljé Elvys hattaffär.
I museet finns också interiörer från en tandläkarmottagning och provinsialläkare Reimars mottagning som låg på Kyrkogatan i Dahlgrensgården vid Plantaget. Många minnen från barndomens besök hos doktorn väcktes bland oss besökare.
För drygt 60 år sedan fanns en mängd konditorer i Åmål. Ett av dem var Wienerkonditoriet som nu finns att beskåda på Hembygdsmuseet med försäljningsdisk, bakverk och tårtor. Dessutom en mängd formar och verktyg, ett måste för att klara av konditorsyrket. Där finns också fotografier från Jarls, Sundelöfs med flera. Den oförglömliga Påskkakan finns på plats – unik för Åmål. Nu är alla konditorier nedlagda och man erbjuds pizza i varje hörn av staden. I början av 1900-talet växte Åmål som stad. Orsaken var att järnvägen och BJ-s verkstäder etablerades här. Med nya arbetstillfällen blomstrade handeln med många butiker som Eskilstunaboden, Sigvards livs, Karlströms skor, Erikssons bokhandel, Engers garnaffär, HW-dam och många fler. Stort tack till Margareta, Lars-Göran, Olle med flera för ert ideella arbete att bevara och utveckla kommunens Hembygdsmuseum.
Efter en lunchpaus på Åmåls stadshotell fortsatte Dalslands Gillegruppen söderut till Årbols skolmuseum.
Där togs vi emot av lärare Anne Bengtsson och värdarna Gunilla och Maj. Museets grundare Tage Stare, en känd och mycket omtyckt skolprofil i kommunen, kämpade för att skapa och forma museet som visar hur skolan var förr i tiden. Museet invigdes 1976 och har en av Sveriges mest omfattande skolsamlingar. Det är en upplevelse för dagens barn och vuxna att besöka denna skolvärd. Folkskolan i Sverige startade 1842. Tidigare hade kyrkan haft ansvar för läskunnandet i vårt land med katekes och psalmbok som läroböcker. De flesta i Sverige var läskunniga redan på 1600-och 1700-talen, vilket var unikt för den tiden. Årbols skola startade 1883 och här fick man lära sig att skriva, läsa och räkna, historia, kristendom och naturlära. Det gällde att kunna sin läxa så man slapp kvarsittning eller smaka på rottingen. Förbud mot barnaga infördes först 1979 här i Sverige. På 1960-talet lade man ner flera landsortsskolor och enhetsskolan växte fram i landets tätorter. I dag har vi en 9-årig grundskola, kanske snart 10-årig. För de flesta kompletteras det med studier på gymnasienivå. Vi är idag ett välutbildat land.
Dalslands Gille tackar för en inspirerande och trivsam eftermiddag på Årbols skolmuseum i Ånimskog.
Ellionor Moberg
Åmåls hembygdsmuseum bjöd på fika och rundvandring!Köket med serveringskärlTavla på Snarhögsgården från LaxarbyKöket med spisVälkomna till Årbols skolmuseum hälsar oss Anne Bengtsson i mitten med värdarna Maj och Gunilla.
I år mötte oss Ljunglöfska slottsparken med mer vårkänslor än i fjol: mer löv och blommor, mer blåglitter i Mälaren och fler människor i rörelse. Vi gjorde rätt som valde ett senare datum, men riktig vårvärme fick vi ändå inte utomhus. I kretsen av medlemmar, däremot, kändes stämningen varm.
Årsmötet genomfördes snabbt och effektivt av mötesordföranden Berit Olovson och mötessekreteraren Rigmor Rosenqvist. Protokoll sänds till alla medlemmar efter vederbörlig justering.
Vårfesten var denna gång ett lunch- och eftermiddagsevenemang där 25 medlemmar lät sig väl smaka av vällagade för- och varmrätter (skaldjurbakelse resp. fjällröding/wallenbergare). Kaffe intogs i salong och på terrass.
Det blev en liten prolog i form av en sonett även i år. Som av en händelse återkom samma motiv, en stackars dalbo i förskingringen som längtar hem. Han befinner sig i Kina och vet inte riktigt hur han ska ta sig tillbaka. För att underlätta åtkomst för ev. intresserade återges sonetterna på denna hemsida.
Mellan rätterna delade Stefan Moberg ett antal skärpta reflexioner med oss övriga. Temat var ”Jag känner inte igen mig”. Presentationen belyste samhällsutvecklingen över några decennier genom att kontrastera grundläggande värderingar och därmed sammanhängande beteenden i nutid jämfört med, säg, 70–90-talen. Och tänk, vi åhörare kände igen oss, kanske mest i den ena epoken. Vi uppskattade Stefans träffande beskrivningar och skarpa iakttagelser. Både tänkvärt och mycket underhållande – kvintessensen av bra kåseri.
På temat ”intressanta människor med anknytning till Dalsland” träffade vi 25 mars dokumentärfilmaren Tom Alandh. Han har gjort mer än 100 dokumentärfilmer och förärats åtskilliga priser genom åren, däribland Stora journalistpriset 1987, Hederspriset vid Kristallengalan 2011, Lukas Bonniers stora journalistpris 2017, KTH:s stora pris 2020.
Blå salongen i Södergården var fullsatt inför träffen med Tom och medlemmarnas förväntningar under den inledande fikastunden var uppenbara.
Tom visade sig vara lika uttrycksfull i samtal som i sina filmade dokumentärer. Han delade generöst med sig av minnesvärda episoder från inspelningar och sammanträffanden med människor. Det persongalleri som byggdes upp under samtalet kunde slå det mesta av kändispressens prestationer på området och omfattade därutöver intressanta människoöden långt från berömmelse och kändisskap.
Journalistisk etik var ett återkommande tema. Tom identifierar sig som journalist och skribent lika mycket som filmare och uppehöll sig vid textens betydelse. Han nämnde till exempel att han ser Ingmar Bergman som bättre författare än regissör och Erland Josefsson som bättre författare än skådespelare. Med tanke på dessa herrars prestationer som regissör respektive skådespelare är det ett lysande betyg på deras skrivna alster!
Med programmet Tack och hej! avslutade Tom den långa serien av dokumentärer i SVT. Manus och annan dokumentation från produktionen omfattar 54 pärmar som nu finns på Kungliga biblioteket. ”Där kan man börja” blev svaret på frågan hur man gör en dokumentär om Tom Alandh.
Vi som deltog i medlemsträffen kände att vi fått möta en generös och personlig berättare som gett oss intressanta inblickar i en speciell nisch inom journalistiken. Våra tack blev många och varma.
Vi har fått inbjudan att gå med i festtåget på nationaldagen 6 juni. Det är en fin promenad från Kungsträdgården till Solliden på Skansen. Mycket folk är ute och hejar, fotar och filmar, vilket är positivt för många organisationer som i likhet med Gillet inte syns så ofta i offentligheten.
Festtågets deltagare får gratis inträde till Skansen och bra sittplatser på Solliden. Fanbärare förutsätts stå i fanborgen. Vi kommer att försäkra oss om att få ha avbytare i det jobbet. Föreställningen är ganska lång.
Vilka artister som kommer att uppträda vet vi inte. Men vi vet att publiken är kändistät: kungahuset, regering, riksdag, partiledare, diplomatiska kåren och andra honoratiores.
Svar på inbjudan ska lämnas senast 25 april. För att tacka ja behöver vi veta mer om vilken anslutning vi kan få i detta fina tillfälle att träffas och samla på oss gemensamma minnen.
Meddela till sven@hilding.se, gärna före 7 april om du vill delta i festtåget och om du vill vara fanbärare.
Vi hoppas på stark representation från Dalslands Gille och fint väder.
En härlig sensommardag den 28 augusti samlades 23 medlemmar från Dalslands Gille utanför Tössebageriet på Karlavägen 77.
Ägare, konditor och bagare Mattias Ljungberg välkomnade oss in bakom kulisserna i själva bageriet. Mattias har drivit Tössebageriet sedan 1996. Han har vunnit den prestigefyllda titeln Årets konditor flera gånger. Mattias är mån om att driva Tössebageriet i samma anda som grundare Helga Södermark, dotter till prosten Freudental i Tösse församling, söder om Åmål. Helga satsade, trots varningssignaler under krigsåren, på genuina råvaror som smör, grädde och finaste vetemjölet. Hon lär ha sagt ”Här på Tössebageriet skapar vi bakverk, vi producerar inte”. Bageriet startade den 18 november 1920 på denna adress. Helga var då nyutexaminerad skolkökslärarinna från seminariet i Uppsala.
Konditoryrket är ett hantverksarbete som kräver en exklusiv grundutbildning och därefter många års träning och vidareutbildning i branschen. Idag finns det 15 anställda och 2 praktikanter i Tössebageriet. I bageridelen sätter man degar av olika slag, jäsdegar till bröd och bullar, smördegar till tårtor, bakelser och wienerbröd, mördegar till bottnar och kakor. Man rullar, trillar och kavlar. Här finns ett brett sortiment av småkakor från Helgas receptbok från prästgården Tösse. Allt säljs färskt och därför bakas det kakor flera gånger i veckan. Det finns en speciell kaka som kallas S-kakan (från ordet Tösse) hämtad direkt från Helgas receptbok. Tössebageriet är idag vida känt för sina semel-wraps och fluffiga mousse-tårtor. Sort tack till Mattias för hjärtligt mottagande och inspirerande information.
Studiebesöket avslutades med gofika i solskenet på uteserveringen vid Karlavägen.
Mattias Ljungberg hälsar oss välkomna till Tössebageriet. Här med klubbmästare Ellionor Moberg som bokat besöket.Mattias Ljungberg berättar om sina mål och ambitioner för Tössebageriet.I kallskänksdelen monteras bl. a. läckra räkmackor.Gofika avnjuts av Dalslands Gille medlemmar.
Den 12 juli, mitt i Bluesen, mötte 14 medlemmar från Dalslands gille upp vid Tollebols kvarn. Vi samlades nere vid fallet där ett lunchbord var dukat för oss.
I väntan på lunchvåfflor gick vi laget runt och presenterade oss. Två gamla stammisar hade anslutit sig. Det var Alf och Kerstin, Alf från Brålandaslätten och Kerstin från Halland, så roligt. Ordförande Sven Kajsten med fru kom resande med bil från Stockholm. Per Wester med gäster samt Hans Forslund, Niklas Lindström och Lena Örtemark fanns på plats. Ellionor och Lars Moberg hälsade alla välkomna till Kvarnen.
Efter lunchen gjorde vi en rundvandring på Mötesplats Tollebols kvarn. Området har anor från medeltiden. En plats som enligt Landsarkivets skrifter är väl värd att bevara.
Kanske var det kyrkans män som installerade en kvarn vid fallet. Det sammanfaller i tid med när Edsleskog tegelkyrka uppfördes. Det finns en mjölnarlängd på dörren inne i Kvarnen. Den förste nedtecknade mjölnaren som nämns är från 1700-talets början. De sista mjölnarna var tre generationer
Karl-Fredrik Andreasson, Ville Karlsson och Ove Karlsson. Kvarnen tillhörde prästgården Tollebol men köptes 1963 av Åmåls kommun som då hade planer på att bygga en kraftstation på plats. Det blev inget med den satsningen och kvarnen med smedja och stall började förfalla. 1990 bildades Åmåls västra byalag. Byalaget ville restaurera och vårda kvarnen och omgivningarna. Så är det fortfarande.
2017 lämnade byalaget och Åmåls kommun in en ansökan om EU-bidrag för landsbygdsutveckling, ett s.k. Leaderprojekt. Ansökan beviljades och en upprustning av hela mjölnarbostället med kvarn, smedja, ladugård, jordkällare och stuga genomfördes. Mötesplats Tollebolskvarn invigdes sommaren 2018. Besöket på Kvarnen avslutades med Bluesunderhållning från scenen ”Mjölkbordet”.
Dalslands Gilles medlemsgrupp fortsatte in till Åmål för ytterligare ett besök i hembygden.
Per Enger välkomnade oss och bjöd på eftermiddagskaffe i källarvalven i Engersgården på Södra Ågatan. Gården byggdes under 1700-talet. Den är belägen vid Gamla kyrkan och har 3 minuters promenad till bad, gästhamn och torg. Per berättar gårdens historia och de unika källarvalven med namnteckningar från över 300 gäster. Per har i en bok sammanställt gästernas livshistorier, var och en med sin unika berättelse. Gården är varsamt restaurerad av Per Enger med familj. I salongerna finns bl.a. konst av kända Dalslandsmålare. Gården kommer att förvaltas av familjen också framöver. En klenod i kvarteren runt Gamla kyrkan och Plantaget, Åmåls gamla torg, med Dahlgrensgården och Vågmästargården vid Åmålsåns utlopp i Vänern.
Ellionor Moberg
Tollebols kvarnBluesunderhållning vid ”Mjölkbordet”Samtal under valven på Engersgården. Lars Moberg och Niklas LindstrandFrån salongerna i EngersgårdenFrån salongerna i Engersgården
Till årets adventskaffe på Södergården hade vi inbjudit Victor Estby, verksamhetsledare för Dalslands Bokdagar, att berätta om denna framgångsrika kulturgärning. Det gjorde han i dialog med Ellionor Moberg inför 30 deltagare i den fullsatta Blå Salongen. Bokdagar i Dalsland är ett varumärke som används av huvudmannen Dalslands Litteraturförening för ett brett spektrum av verksamheter: festivaler, författarträffar, skrivarkurser, skrivarstipendier mm. Organisationen består av styrelse, en anställd och ett sjuttiotal frivilliga krafter. Victors redogörelse väckte stort intresse. Föreningen fick under adventskaffestunden ett antal nya medlemmar.
Ett annat profilerat inslag var ett kåseri framfört av medlemmen Stefan Moberg på temat snö i Åmål i december. Barndomsminnen från vådlig kälkåkning på Kyrkberget beskrevs med innerlig humor. (I rättvisans namn ska sägas att han även återgav minnen från Säffle med samma känsla). Kalamiteter i den gamla repliften i Högheden hade med åren blivit glada minnen som möttes av medkännande skratt bland åhörarna. Stefan visade sig kunna behandla barndomsminnen i kåseriets form med säker tonträff och känslig balans mellan humor och nostalgi. Vi som deltog uppskattade det mycket.
Fick vi något mer till livs? Ja, naturligtvis Södergårdens traditionella glögg, kaffe, lussebullar mm och inte minst julsånger till ackompanjemang av Marie-Louise Wester och med Gillets baryton Per Wester som allsångsledare.
Det fanns empati i rummet när vi avslutningsvis önskade varandra glad advent och gick ut i snöfria Stockholm.
