Visor

Gillevisan

Gillevisans text skrevs av Fritz Gustav och tillägnades Dalslands Gille i Stockholm. Fritz Gustav hette Sundelöv i efternamn och föddes i Åmål 1895. Han utbildade sig till bagare men blev kompositör, textförfattare och schlagerforskare. Han fick sin första revy uppförd 1914. 1918 kom han till Göteborg och började arbeta för olika teatersällskap. Han medverkade med såväl musik som manuskript till filmer och revyer. Han fick engagemang hos Ernst Rolf och arbetade ihop med Åke Söderblom. Han skrev sång­lustspel och revyer i Stockholm, Göteborg och Malmö och gav ut vissamlingar.

”Den gamla spinnrocken, Det ordnar sig alltid, En afton vid Mjörn, En natt på Ancora bar, Ensam på en krog i Hamburg, Flottans kavaljerer, Hur har du det med kärleken idag, Rialajazzen, Öckerövalsen”; känns texterna igen? Detta är ett litet axplock ur Fritz Gustavs produktion och de äldre av oss nickar säkert igenkännande.

Vår Gillevisa
Melodi: Tre trallande jäntor

Då budkavlen kallat till Gille
då kommer en var patriot,
och innerligt gärna man ville
en hyllning i ord och i not – ge Dalsland.
Vi minnes Dalbosjön
och även dalbomön
och vår Dalboslätt glömmer vi inte lätt.
Vi vandra stråk på Dal
ser välkänd kåk på Dal
och glädes när vi hör ett språk ifrån Dal.

Det talas om ”Gôrdal” och ”Lerdal”
och lilla och fattiga Dal,
men det finns i Gillet ett flertal,
som äger ett stort kapital – i Dalsland.
Dals-Rostock har vi kärt,
vid Dalaborg vi lärt
vad minnet från forntida Dal är oss värt.
Varenda fläkt på Dal,
och varje släkt på Dal
och en specifik dialekt uppå Dal.

Allt medan vi jagar och jäktar
vår tanke till hembygden går,
då kommer som fridsamma fläktar
från leende gläntor och snår – i Dalsland.
Till Dalby tanken drar
i Dalen går vi kvar,
i Dalskog och Dals-Ed vårt hjärta vi har
Vi minns vart stråk på Dal
vår hembygds kåk på Dal
för att inte nämna vårt språk nerpå Dal.

Vid tunneltrafik vi fått vana
vi kan klara varje Mustang,
men lugnare var Lelångs bana
den gången, då sorglös man sprang – i Dalsland.
Vårt gråa tunga Dal!
Vårt evigt unga Dal!
Med hjärta och mun vi besjunga vårt Dal.
Patronens fagra land
och torparns magra land
allt binder en dalbo med olösligt band.

I Gillet vi alltid får känning
med det som har varit en gång,
för där möter länning en länning,
som bär i sitt hjärta en sång – från Dalsland.
De många strömmars land,
och vackra drömmars land,
där står romantiken i blom vid var strand.
Minns rösera på Dal
och tösera på Dal
med kinder som glöda som kröser på Dal.

Dalslandssången

Dalslandssången skrevs och tonsattes av köpmannen och dirigenten för Dalslands Kristliga Sångarförbund, F. O. Myrén. Han gav ut den på eget förlag i Bengtsfors 1927.

I sammanhanget kan nämnas att gillesmedlemmen och författaren Viktor Myrén drog igång frågan om dalslandssången, genom att han 1909 gav ut sin diktbok ”Dalbolåtar”, som tonsattes av bl.a. musikdirektör Gustaf Nordqvist. Tonstycket ”Dalbolåt” sjöngs av dåvarande operachefen John Forsell i Danmark och Tyskland samt även på Kungliga Operan under en svenskvecka.

Som kuriosa kan även nämnas att grosshandlare Hakon Th. Dahlén, ordförande i Göteborgsgillet, utlyste en tävling 1915 om bästa Dalslands­sången efter att han vid ett stockholms­besök (se avsnittet om gillets tillblivelse) besökte en restaurang, som underhöll sina gäster med en musikalisk sammanfogning över Nils Holgerssons underbara resa.

När orkestern kom till Dal spelades musik ur Värmlänningarna. Kan detta bero på att F. A. Dahlgren, som skrev denna musik, var dalslänning? Inte nog med det, Anders Fryxell, Dalslands store son, skrev ju ”Ack, Wärmeland du sköna”. Kan vi förlåta dem detta? Nåja, dalslänningen har en storsint natur!
Eller?

Dalslandssången
Ur Hembygden 1940

Såg du ett land, som från Vänerns stränder
höjer sig sakta mot Kroppefjäll?
Såg du från glänsande vattenspegel
fjällen mot himmelens blåa päll?
Hörde du sången från skog och fjäll?
Vet, att det landet är Dalsland.

Såg du de leende sköna dalar,
Talrika sjöar med lövrik strand,
Skummande forsar och gröna skogar,
Tände väl synen ditt hjärtas brand?
Såg du från bergen de gröna fält?
Vet, att det landet är Dalsland.

Såg du de tusende röda stugor,
Hemmen de kära vid skogens bryn?
Såg du väl arbetets trogna söner,
Härdiga bönder med bruna hyn,
Kraftiga mödrar med valkig hand?
Vet, att det landet är Dalsland.

Skulle du, främling, till Dalsland komma,
Blir du omhuldad som vän och bror.
Och har du vunnit det folkets hjärta,
Vet, i dess bröst även trohet bor.
Bönen från tusendens hjärtan går:
»Gud, signe folket i Dalsland!»