En gång för länge sedan for en Dalbo
med båt och tåg och karavan till Kina.
Han ramlade sånär ifrån en smal bro,
högt upp och utan någon räddningslina.
Han tänkte över vad som kunnat ske:
”Det här är värre än ett dopp i Stora Le,
men det kan ingen asiat begripa,
som aldrig suttit trygg i dalsländsk snipa.”
Så följde fler bekymmer: han åt svalbo
och andra föga kända nutrienter.
”Ack varför for jag hit till Orienten?”
”Jag ville att jag sutte bland de mina,
det vore faktiskt finare än snus,
och tänk, rentav i Ljunglöfs eget hus!”
I fjol så hörde vi i halt sonett
om dalbon som förirrat sig till Kina.
Hans orientliv det blev inte lätt,
han längtade till Dalsland och de sina.
På Kina blev han snart nog övermätt:
”Jag löper risken att så smått förtvina,
hårt klämd som en Odysseus i Messina,
nu köper jag bestämt en flygbiljett”.
”Men vart? Min plånbok når ej Dalslands kullar,
Och USA? Där möter trumpna tullar,
och kanske även immigrantarrest”.
Vart for han då, vår diaspora-frände?
Kom han i väg, vad var det se’n som hände?
Det vet vi först på Gillets nästa fest!
Vi tänker på vår kompis och hans blåsning,
han fastnat i ett tufft predikament
men hoppas snart få lämna Kina-låsning.
Hör upp, nu får vi veta vad som hänt.
Han hördes en dag sucka: ”Min Lelång”.
Det hörde en kines som på en gång
besvarade med kodordet ping-pong.
Han trodde dalbon var elit-spion.
Han rekryterades som kompanjon
på ytterst hemlig flodexpedition:
Kambodja, Laos, Vietnam, hela Mekong.
Blev det en öppning, en option,
att avsluta hans Östern-följetong?
Det ska vi faktiskt kolla på en gång.
Där Kina, Myanmar och Laos möts,
där risfält liksom smuggling flitigt sköts,
där bordade de djonken som direkt
tog kurs mot söder och, perfekt förtäckt,
inledde spaning på suspekt objekt
som kunde användas i anfallsstöt
och även andra aggressionsprojekt.
Hur detta lyckats är en oknäckt nöt.
Expeditionen pausade vid Angkor Wat,
där bland turisterna han plötsligt knöt
kontakt med danskar som med ölglas satt
planerande sin hemfärd sent en natt.
Blir dom hans chans att slippa ur sitt tvång?
Det får vi veta mer om nästa gång…
Att möta danskar i monsunklimat
gav lite hemlandston åt kvällen;
förstod väl inte allt i deras prat
men drömde dalska hembygdssmultronställen.
Bestämde tvärt att det var adekvat
att lämna Asien och lyxhotellen
och flyga via något emirat
mot Dalsland. Det får bli modellen!
Men ack! I Bangkok blev det stopp.
Till perserviken gick det inga flyg.
Där rök eventuellt hans sista hopp.
Nu syns han, lätt förstummad, lite blyg,
betrakta Bangkoks nöjeslivsgalopp.
Vi får nog vänta förr´n han dyker opp…