Den 9 juli mötte 14 medlemmar från Dalslands gille upp vid Snarhögsgården i Snarhögsparken. Parken ligger lite anonymt mitt emot Åmåls djuphamn på vägen ut mot Örnäs camping. En årlig plats för midsommarfirande i staden.
Margareta Nilars, ordförande i Åmålortens Hembygdsförening, hälsade oss välkomna och berättade om parken och alla tretton hus som finns där, ett litet Skansen. Först på plats år 1909 var det hus som nu kallas kapellet. Själva Snarhögsgården är en gammal dalsländsk gård med anor från 1700-talet. Då en parstuga som byggdes på med en övervåning under 1840-talet. Gården var belägen i Laxarby, ett par mil väster om Åmål. Knappt hundra år senare såldes gårdshuset och tillhörande visthusbod till Åmål och plockades ner, varje bräda märktes. Båda byggnaderna återuppfördes på dess nuvarande plats i parken. Huset är idag fullt möblerat med många vackra skåp, matbord, stolar och mycket mer. Köket är placerat mitt i huset, väl utrustat för att betjäna gårdens folk med mat från morgonmål till ”merafta” och kvällsmål. En kort rundvandring till de övriga byggnaderna gjordes.
Sällskapet fortsatte därefter till Hembygdsmuseet på Hamngatan 7, mellan Gamla kyrkan och Vänern. Byggnaden är ett gammalt hamnmagasin från slutet av 1700-talet. Museet minner oss om sekelskiftet 1900 och fram till 1960-talet. Det är fyllt med allt från lägenhetsinredningar, leksaker, skrädderier, skomakarverkstad, handelsbod och inte att förglömma kreationer från Ateljé Elvys hattaffär.
I museet finns också interiörer från en tandläkarmottagning och provinsialläkare Reimars mottagning som låg på Kyrkogatan i Dahlgrensgården vid Plantaget. Många minnen från barndomens besök hos doktorn väcktes bland oss besökare.
För drygt 60 år sedan fanns en mängd konditorer i Åmål. Ett av dem var Wienerkonditoriet som nu finns att beskåda på Hembygdsmuseet med försäljningsdisk, bakverk och tårtor. Dessutom en mängd formar och verktyg, ett måste för att klara av konditorsyrket. Där finns också fotografier från Jarls, Sundelöfs med flera. Den oförglömliga Påskkakan finns på plats – unik för Åmål. Nu är alla konditorier nedlagda och man erbjuds pizza i varje hörn av staden. I början av 1900-talet växte Åmål som stad. Orsaken var att järnvägen och BJ-s verkstäder etablerades här. Med nya arbetstillfällen blomstrade handeln med många butiker som Eskilstunaboden, Sigvards livs, Karlströms skor, Erikssons bokhandel, Engers garnaffär, HW-dam och många fler. Stort tack till Margareta, Lars-Göran, Olle med flera för ert ideella arbete att bevara och utveckla kommunens Hembygdsmuseum.
Efter en lunchpaus på Åmåls stadshotell fortsatte Dalslands Gillegruppen söderut till Årbols skolmuseum.
Där togs vi emot av lärare Anne Bengtsson och värdarna Gunilla och Maj. Museets grundare Tage Stare, en känd och mycket omtyckt skolprofil i kommunen, kämpade för att skapa och forma museet som visar hur skolan var förr i tiden. Museet invigdes 1976 och har en av Sveriges mest omfattande skolsamlingar. Det är en upplevelse för dagens barn och vuxna att besöka denna skolvärd. Folkskolan i Sverige startade 1842. Tidigare hade kyrkan haft ansvar för läskunnandet i vårt land med katekes och psalmbok som läroböcker. De flesta i Sverige var läskunniga redan på 1600-och 1700-talen, vilket var unikt för den tiden. Årbols skola startade 1883 och här fick man lära sig att skriva, läsa och räkna, historia, kristendom och naturlära. Det gällde att kunna sin läxa så man slapp kvarsittning eller smaka på rottingen. Förbud mot barnaga infördes först 1979 här i Sverige. På 1960-talet lade man ner flera landsortsskolor och enhetsskolan växte fram i landets tätorter. I dag har vi en 9-årig grundskola, kanske snart 10-årig. För de flesta kompletteras det med studier på gymnasienivå. Vi är idag ett välutbildat land.
Dalslands Gille tackar för en inspirerande och trivsam eftermiddag på Årbols skolmuseum i Ånimskog.
Ellionor Moberg
