I år mötte oss Ljunglöfska slottsparken med mer vårkänslor än i fjol: mer löv och blommor, mer blåglitter i Mälaren och fler människor i rörelse. Vi gjorde rätt som valde ett senare datum, men riktig vårvärme fick vi ändå inte utomhus. I kretsen av medlemmar, däremot, kändes stämningen varm.
Årsmötet genomfördes snabbt och effektivt av mötesordföranden Berit Olovson och mötessekreteraren Rigmor Rosenqvist. Protokoll sänds till alla medlemmar efter vederbörlig justering.
Vårfesten var denna gång ett lunch- och eftermiddagsevenemang där 25 medlemmar lät sig väl smaka av vällagade för- och varmrätter (skaldjurbakelse resp. fjällröding/wallenbergare). Kaffe intogs i salong och på terrass.
Det blev en liten prolog i form av en sonett även i år. Som av en händelse återkom samma motiv, en stackars dalbo i förskingringen som längtar hem. Han befinner sig i Kina och vet inte riktigt hur han ska ta sig tillbaka. För att underlätta åtkomst för ev. intresserade återges sonetterna på denna hemsida.
Mellan rätterna delade Stefan Moberg ett antal skärpta reflexioner med oss övriga. Temat var ”Jag känner inte igen mig”. Presentationen belyste samhällsutvecklingen över några decennier genom att kontrastera grundläggande värderingar och därmed sammanhängande beteenden i nutid jämfört med, säg, 70–90-talen. Och tänk, vi åhörare kände igen oss, kanske mest i den ena epoken. Vi uppskattade Stefans träffande beskrivningar och skarpa iakttagelser. Både tänkvärt och mycket underhållande – kvintessensen av bra kåseri.
